Julen 2005 var vi faktiskt hemma och firade en "traditionell" jul. Traditionell i den bemärkelsen att släkten samlades, det dukades upp till långbord, tomten kom på besök, grisen och bocken placerades under julgranen osv. Så brukar det inte gå till i vår familj. Tidigt i morgon bitti bär det iväg till vårt traditionella julfirande. 31 grader i luften, 29 grader i vattnet, vi ska till Tyskland!
God jul!
Om tre veckor (precis tre veckor idag, faktiskt) åker jag till Frankrike. Jag bokade nyss flygbiljett! Sterling ska jag åka med. Hoppas de inte går i konkurs som FlyMe gjorde innan vi skulle till Nice. Och kära gode Gud, gör så att det inte är några transportstrejker den dagen! Konstigt att jag har dragit mig för att boka biljett va?
Från mitt fönster på Vildanden. Det är nästan så att jag får separationsångest.
Den 5 december kommer Sinterklaas, en rödklädd man med stort vitt skägg, ridandes på sin vita häst för att dela ut presenter till barn som varit snälla under året. Till sin hjälp har han Zwarte Pieten, svarta på grund av allt sot från rännandet i skorstenarna, som levererar presenterna. Tillsammans med presenterna följer ofta också en dikt som Sinterklaas har skrivit. Kvällen firas genom att äta pepparnötter, chokladbokstäver och annat sött. Sen kan man också leka med presenterna man fått, till exempel att försöka få en gunghäst att snurra ett helt varv i luften och sedan landa upprätt genom att slå på skenorna. Eller helt enkelt kasta lite pepparnötter. Det är utmärkt att fira Sinterklaas om man inte kan hålla sig till julafton. Jag skulle absolut kunna tänka mig att anamma den traditionen. Jag fick för övrigt finfina presenter! En grön duschgel, en tomte att hänga i julgranen och en orange anka som jag ännu inte har döpt. (Namnförslag mottages tacksamt.) Summan av kardemumman är att det var en underbar kväll på Klostergården och jag hoppas att det blir många liknande kulturutbyten i Frankrike.
Det handlar mest om uppsatsen hela tiden. Nu är det inte mycket tid kvar. Panik panik. På torsdag är det dags för vårt andra handledarmöte. Varför kunde jag inte förutse att det skulle bli så här, Stockholmstrippen kan inte komma olägligare. Ändå ser jag fram emot att åka, så klart. Det gäller att passa på, om några veckor är allt som vanligt igen.
För övrigt vägrar mitt element bli varmt.
