Stolt mamma

Jag har blivit med telefon!



Uppdatering: Är det bara jag eller ser bakgrunden ut som en bläckfisktentakel?

Deras land

Utsikt från vardagsrummet i huset. Synd att ljuset inte kommer till sin fulla rätt, det var nämligen helt fantastiskt. Jag förstår var designerna för Marimekko får sin inspiration ifrån. (Kolla mönstret Kaiku till exempel.)

Idylliskt barnfamiljsområde i Lapua dit jag åkte för att fira juhannus, det vill säga midsommar, hos kusin Mattias och hans blivande fru Anu och deras två små flickor. På kvällen åkte vi till Kauhava och hade trevligt med Anus familj. Vi såg bland annat stridspiloternas uppvisning. Det var väldigt häftigt! Ljudet var stundvis galet högt, även om de inte flög precis ovanför oss.

På lördagen åkte vi till Lappajärvi och Anus systers stuga vid sjön. Det var så vackert att jag knappt finner några ord! Alla var väldigt trevliga också och jag ser fram emot att träffa dem igen på bröllopet i augusti.

Lite mer av Lappajärvi. (Och på tågresan hem, genom skogen och det underbara landskapet, var det svårt att göra annat än att le.)

Japansk matporr

Klart jag kan blogga lite mer om det japanska krubbet! Här kommer lite godbitar från min japanresa.

Min kärlek för kabocha når inga gränser... Här: kabocha au lait. Yummie från en "bending machine".

Sushi på löpande band på Kappa Sushi! 100 yen/tallrik.

Till mig rullade bland annat en tallrik smarrig hotate, det vill säga kammussla, med mild och fin japanlök och italiensk dressing.

En av mina favoriter bland onigiris: sea chicken & majonnäs! (Egentligen gillar jag inte majonnäs, men i den här kombinationen är det oslagbart. Funkar i maki med tonfisk på Kappa Sushi också.)

Här är en fantastiskt god sallad vi käkade på en izakaya från vilken jag råkade få med mig en handduk... (Oops.)

Takoyaki, bläckfiskbollar, som målinriktat inmundigades på ett hak bakom stationen i Osaka. Här serverade med majonnäs och nori, dock utan hyvlad torkad fisk (det är lite för läskigt).

En av rätterna vi beställde in en kväll på en izakaya var friterad tofu. Den var utsökt! I övre högra hörnet skymtar man några edamame, ett givet inslag en kväll på izakayan.

Japanska snacks. Vackert och gott. Min favorit är nog rissnacks med alger.

Bilden säger väl det mesta... (Nej, jag har inte provat.)

Det här var ett litet smakprov på allt det smaskiga man kan få tag på i Japan. Åk dit och ät! Det är ett fantastiskt kök de har, japanerna. (Som fiskätande vegetarian ger jag dock inte mycket för köttslafsrestaurangerna och curryhaken...)

Oh yes (it's a mess) #2

Jag irrar omkring. Petar lite här och där. Flyttar lite smutsiga kläder till en hög med annan smutstvätt. Mitt rum ser ut som ett bombnedslag och jag har en påse full med alger och furikake vid spisen.

Ta mig härifrån, bums! (Och vips landar jag i Helsingfors i övermorgon.)

Det kanske inte är lika neonigt som Kyoto, men Helsinki here I come! Jag tror på finsk sommar. Tror på Helsingfors-sommar.

Breaking news

Jag slängde mina "japanskor", de fantastiskt söta jag köpte förra gången för tre år sedan, på Kansai-flygplatsen. De mådde inte så bra efter den föregående dagens regn, plus att de var väldigt slitna. Adjö, mina kära skor. Tur att jag fick med mig två par nya skor hem. Hihi.

Så jävla natsukashii

Tjohoo, nu är jag tillbaka på svensk mark! (I alla fall för några dagar.)

Kom hem vid halv nio-snåret igår kväll, motsvarande mitt i natten japansk tid. Resan påbörjades tidigt på morgonen på fredagen, eller kring elva på kvällen svensk tid. 22 timmar tog det alltså, ungefär, att ta sig från I-house 1 i Kyoto till Vildanden i Lund. Gick ganska smidigt om jag får säga det själv! Hade ett trevligt äldre par som stolsgrannar på flyget som blev helt till sig när de förstod att jag pratade japanska. Fast roligast var nog en annan kvinna med galet mycket energi som kom fram till mig i toakön och frågade ut mig hur man uttalade olika fraser på svenska (och danska, norska och finska...) som hon hade hittat på internet. (Sen lärde hon mig lite Kansai-ben.) Och det unga paret som skulle till Paris och ville ha tips på de bästa platserna i stan. Jag sa att jag gillade rivieran bättre, men det sa jag mest för att jag inte är så välbekant med Paris. Det satt en ung man och pysslade med origami under i princip hela flygningen. Han hade flera paket origamipapper och en påse full med fantastiskt fint vikta figurer. Det skulle bli souvenirer åt folk han skulle komma att träffa i Finland.

Underbara människor. Jag fick övat mycket japanska! Förresten, på vägen dit tog det bara 9 timmar, medan hemresan var en timme längre. Hur kan det vara så? Har det med vindar och sånt att göra? Själva resvägen borde väl vara densamma, eller?

Känns lite konstigt att vara hemma. Det var ju så naturligt att jag skulle vara Där. Åh, Johanna...! Och alla hennes goa vänner! Jag saknar, vill tillbaka.

Funderar över framtiden. Kanske blir Ruggugglan, alternativt Luggugglan, i Japan. Vem vet?

Bilduppdatering från Tokyo

Anlände till Osaka på onsdagsmorgonen och på torsdag kväll/natt begav vi oss till Tokyo! Mycket resande blev det, men jag klarade mig hyfsat bra utan att bli totalt jetlaggad.

Den här sashimisalladen beställde vi in på en izakaya i huvudstaden. Den var superfräsch och nu har jag ätit rå bläckfisk! (Slemmigt, men mättande.)

Såhär ser det ut när man kliver av tunnelbanan vid Shibuya. Shopping I say. Vi gick till Harajuku, very nice indeed. Hittade massor av roliga skyltar som jag nog får ta och göra ett separat inlägg om vid ett senare tillfälle.

Zojoji-templet i förgrunden och Tokyo Tower i bakgrunden.

Grej vid Zojoji-templet. Stendockorna i bakgrunden håller vindsnurror.

Apple Store i Ginza var fyra våningar högt. Riktigt stort! Där fanns bland annat en Genius Bar där man kunde ställa frågor till en Mac-expert. Kanske borde jag frågat varför Spotlight dör med jämna mellanrum samt varför Mighty Mouse tappar anslutningen till Bluetooth då och då...

Supergod och billig mat! Man kan lätt hitta en fin lunch för 500 yen. Det här kanske kostade lite mer, men det är ändå väldigt billigt. I mitt huvud räknar jag fortfarande med att en lunch kostar minst 1000 yen, så jag blir ständigt chockad när jag inser hur billigt det faktiskt är. I skolmatsalen är det ännu billigare, och man kan plocka på sig från deras buffé, sen betalar man per gram och på kvittot står det hur många kalorier maten man köpt innehåller. Undrar hur de kan räkna fram det... De kanske har tagit ett genomsnitt på all mat. Spännande är det i alla fall. Jag tar alltid kabocha, som är en sjukt god pumpa. Den kokta varianten är nog smarrigast, men tempuran är också jättegod. På Ghibli-muséet åt jag kabochaglass! Den var spännande och väldigt orange.

Dags att bege sig mot nya äventyr i Kyoto-trakten!