Skumgummilimpa

Jag som inte tänkte skaffa en blogg. "Kärringen mot strömmen" - HAH! Inte jag inte. När jag låg i sängen och försökte sova kom jag att tänka på, förutom de gröna russinen, den goda lukten på väg till Friskis&Svettis. Jag tänkte att det vore en perfekt sak att blogga om. Undrar egentligen varför jag tänkte det... I vilket fall som helst, under de fem minuterna (1-2 minuter med cykel beroende på hur hårt trafikerad den stora vägen man måste korsa är) det tar att traska från mitt studentboende till F&S så kan man om vinden ligger på från rätt (eller fel?) håll känna en förförisk bröddoft. Det ligger nämligen ett stort bageri i närheten. Jisses alltså... Det luktar precis som "skumgummilimpa"! Den där ljusa limpan som till stor del består av luft, som jag utan undantag bara åt med smör när jag var yngre. Den limpan jag inte har ätit på så många år. Och varje gång jag går till träningen ska jag konfronteras med den lukten, livet är bannemig hårt! Egentligen vet jag inte vad det är som är så himla fantastiskt med den limpan, kanske är det bara nostalgi, men den lukten... Kanske är lukten det bästa med den limpan? Mitt favoritbröd är ju trots allt det hembakade med syndigt mycket fröer och lingon. Knappast skumgummi vill jag lova.

Det värsta med dunkuddar är när de där hårda grejerna letar sig ut genom örngottet och sticker en i kinden. Ska se om jag kan överlista dem ikväll.

Konsten att handla svampbuljong på en timme

Ibland är det svårt att sova. Jag skulle köpt de där gröna russinen på Willys... De var så långa och... gröna (de är säkert supergoda!) Jag vet inte varför, men av någon outgrundlig anledning finner jag det stimulerande att gå omkring på stormarknader, hylla för hylla, bara gå där i gångarna och spana in alla spännande saker. (Okej, jag erkänner att jag hoppade över barnmats-/blöj-/engångsartikelavdelningen...) Annars går jag överallt. Jag hade ju ingen shoppinglista med mig, eftersom det var ett spontant besök efter att jag träffat vännen E och hennes C och suttit och njutit av vårsolen, och sällskapet, på deras härliga balkong. Därför var jag tvungen att passera alla ställen där det fanns möjlighet att jag skulle behöva något. I alla fall, det blev en svampbuljong som vännen E (annan E än den tidigare E) rekommenderat. Jag vet inte vad det är för fel på mig, jag kanske har något tvångssyndrom som gör det omöjligt för mig att låta bli att handla mat. Jag måste lägga av med det och börja rensa lite... Varför hittar man alltid så spännande saker som man bara måste ha när man egentligen inte får plats med det, eller när man just bestämt sig för att man inte ska köpa annat än färska grejer som typ fil och sådär? Det är nästan så att man blir lite arg på sig själv. Två par nya glasögon, FlyMe-konkursen, japanresa. Många dyra saker på sistone. Nu SKA jag skärpa mig med inhandlandet av matvaror och använda upp det jag har. Basta.

Och låt mig få ett jobb de 5-6 veckorna jag är hemma i sommar, s'il vous plaît?