Mitt hem är min borg - rum 212 på Beaulieu

Soirée moules

Kom nyss hem från en god middag med Emma och Sara på restaurangen vid Les Lices. Det blev musslor för andra gången för min del. Ikväll åt jag dem "à la provençale", det vill säga med vitlök, persilja och diverse svamp och grönsaker. Det är fina grejer det! Underbart när man kan äta en god middag med vin utan att man blir ruinerad. Ett blivande stammisställe, garanterat. (Och för de som inte lockas av musslor kan jag förtälja att det även finns en uppsjö olika sorters crêpes och galetter att välja på.)

Bild kommer inte eftersom batteriet till min kamera dog igår, men tur är väl det, då musslor är ganska slabbigt!

Utflykt till Côte de granit rose

Jag ligger visst lite efter i mitt bloggande... I lördags förra helgen blev det minsann utflykt med organisationen Europôle till Côte de granit rose. Det regnade och blåste och var allmänt bretagneväder, men vi trotsade fukten och kylan och gav oss iväg med buss till kusten. Och tack för det! Vår medhavda picknick, ruispala (tusen tack Emma, eller rättare sagt Emmas föräldrar som kom med matpaket från Finland) med Tartare och mâche samt tomat, inmundigades tämligen skyndsamt i en stund av icke-ösregn i en bukt så som den nedan.

Vi gick en sträcka längs en känd vandringsled utmed kusten, och vyerna var obeskrivligt vackra, det dåliga vädret till trots. Vattnet var exotiskt turkost och klipporna var faktiskt rosa, något som min digitalkamera inte riktigt vill återge.

En häftig sak var att en handfull äldre damer faktiskt badade den dagen! Visst, vattnet blir varmare då det regnar, men det blåste halv storm! Som tur var gick det upp ur vattnet när det började blixtra. Seglarna och kanotisterna som var ute och vippade på vågorna verkade dock inte ta någon notis om det... Antar att folk är ganska hårda här i Bretagne.

Från bussfönstret på väg hem såg vi en gigantisk regnbåge. Riktigt länge sen jag såg en sådan sist. Den blev det inga bilder på, men de skulle antagligen bara bli skit ändå.

Summan av kardemumman: Finns det möjlighet kommer jag definitivt att återvända till Côte de granit rose då det är soligt väder. Kan bara föreställa mig hur paradisiskt det måste vara!

Det gröna blir väldigt grönt då det regnar.

Söt ensam blomma.

I övrigt har jag lärt mig ett franskt ordspråk som motsvarar "man kan inte både ha kakan och äta upp den". Det lyder: "on ne peut pas avoir le beurre et l'argent du beurre", vilket ordagrant betyder att man inte både kan ha smöret och pengarna för smöret. Och det är ju sant...

Bonne nuit!

Jobbingskorna

Här skriver jag om mina jobbiga skor. Det är ett stressigt liv man lever som Erasmus-student, finns ingen tid för korrekturläsning. Nu exempelvis sitter jag och går igenom anteckningar från kursen i makroekonomi eftersom jag har en contrôl continu imorgon bitti. Självfallet är jag sent ute. Jag tänkte i alla fall att jag ska börja studera flitigt nu, det börjar närma sig tentor. (Rättare sagt, tiden går alldeles för fort och rätt vad det är är det tentadags.) Egentligen borde inte själva makrokursen vara så svår, men fransmännen är ena riktiga hejare på matte, så där ligger jag ganska mycket i lä så att säga. Jag måste revisera mera.

Just ja, det har varit en storm här. Idag har varit en helt otrolig dag, vädermässigt. När jag vaknade vid klockan sju så blåste det som tusan, fönsterluckorna slog, och det ösregnade. Mitt paraply gick sönder efter tio sekunder i ovädret så nu bor det i papperskorgen vid busshållplatsen Mirabeau. Efter min morgonlektion tagit slut var himlen helt klarblå och solen sken. Varmt var det också i solen. Här är det snabba ryck som gäller! Då vi åkte från stan mot campus Villejean för att luncha var det fortfarande soligt och fint, men när vi kom fram några minuter senare var himlen mörkgrå och det regnade katter och hundar! Så har det hållit på, fram och tillbaka. Sist jag kollade regnade och blåste det, men man vet aldrig, om jag går på toaletten så kanske det har hunnit bli bättre igen. Rennes, je t'aime! ♥

Angående "jobbingskorna" så är de faktiskt ganska jobbiga, mestadels för att de ger mig ont i benen. Det kanske inte var en särskilt bra idé att köpa löpskor på rea... (Men de var rosa och kostade bara 50 euro!)

Jag smyger in en liten bild från La Boqueria i Barcelona:

Om någon har upplysningar om den där avlånga krabaten så är jag idel öra. Det jag har hittat via Google är "couteaux de mer" (havets knivar), men det säger mig inte mycket. Jag anar att det möjligtvis kan ha varit lite hackade havsknivar i paellan vi åt i Valencia, men säker är jag inte. Någon mer kunnig som har lust att dela med sig av sin visdom?

Det som kallas tiden (och lite annat)

Ytterligare en vecka har passerat. Jag kan knappt tro att tiden går så fort! Hur ska jag hinna med? Det finns så många platser att besöka, så många människor att träffa. Den här veckan har jag hunnit med en del i alla fall. I tisdags kom Melina och hälsade på från Paris, ett besök som var mycket uppskattat! Vi var omkring i Rennes en del, och i fredags besökte vi den lilla mysiga staden Saint-Malo. Vår visit varade bara två timmar till följd av en liten miss då vi kollade upp busstiderna, men det var en mycket trevlig utflykt trots omständigheterna. Det bästa var nog att vi åkte ifrån ett regnruskigt Rennes och kom fram till solskenet vid havet. Och vattnet sen, det var så grönt! Inte konstigt att man använder benämningen Côte d'Émeraude.

Det är lite svårt att beskriva hur vackert det är i Saint-Malo, och inte blir det särskilt bra på foto heller, men här följer i alla fall några bilder:




Igår var vi på marknaden och åt galette till frukost. Som vanligt tog jag en galette med ägg och ost, jag vågar inte riktigt chansa på att de andra variationerna är lika goda. (Det verkar som att galette med korv är infödingarnas favorit för övrigt.) Galette rekommenderas starkt efter en utekväll, då den tillagas med rikliga mängder smör och kan fås med ost (och det är inte lite ost man får då). Det blev en dag i ätandets tecken, då vi till frukostefterrätt inmundigade en crêpe. Jag valde en med smör och socker, och det verkar som att jag har fått en ny favoritcrêpe! Då vi blivit trötta av allt promenerande på marknaden gick vi till en salon du thé, Thé au Fourneau, som är det som hittills mest liknar ett svenskt café skulle jag nog vilja säga. Själva tesalongen var snarare som ens eget vardagsrum, helt enkelt mysigt och hemtrevligt. Jag beställde ett grönt te med ingefära och citron, Gin Fizz, vilket visade sig vara ett riktigt vinnarte! Det serverades i en liten kanna som rymde åtminstone fyra koppar. Helt klart prisvärt för lite drygt tre euro. (Trodde först att man bara skulle få en kopp, men oj vad fel jag hade!) På ställets meny finns också diverse kakor och efterrätter, men även scones och liknande. De serverar dessutom lunch, måste prova den någon gång. I alla fall, på det stora hela var det kärlek vid första ögonkastet. Hit tänker jag ta alla som besöker mig i Rennes (så kom hit, ni kommer inte att ångra er!).

På kvällen blev det lite mer festligheter här på Beaulieu (och sedan nere på stan, men det var ganska otrevligt, särskilt då folk började kasta glasflaskor). Leo kom med några överraskningar! För det första hade han med sig en visp. Vi hade nämligen en svensk middag i torsdags, då vi tillagade köttbullar med kokt potatis, sås och lingonsylt (direktimporterad från Sverige, men vi har faktiskt hittat lingonsylt på Marché des Lices här i stan!), men såsen var lite problematisk att göra. Eftersom vi inte hade någon visp var det ganska svårt att få bort alla klumpar av smör och mjöl... Nåväl, till slut blev det en väldigt bra sås, då Hans kom på den briljanta idén att stoppa i en buljongtärning. Okej, nu hoppade jag visst lite i tiden märker jag. Det är lite svårt att hålla reda på saker och ting! I alla fall, Leos andra överraskning var ostron. Yes, ostron! Nu har jag provat! Inte bara provat, jag åt faktisk tre stycken. Jag tänkte att jag skulle tycka det var jätteäckligt, och visst var det lite konstigt med konsistensen när jag slurpat in det första ostronet i munnen, men då jag tuggat lite på det och smakerna kom fram tyckte jag det var riktigt gott. Det var mer som svamp, inte slemmigt. Här är en bild på mitt första ostron-offer:

Jag har en jättefin bild på Rik då han härmar ett ostron som håller på att bli uppätet, men jag vet inte om han godkänner att jag lägger upp den på min blogg.

Idag är jag mest trött. Vaknade lite innan tolv, helt utan sviter efter gårdagskvällen. Det var skönt att för en gångs skull sova ut och inte ställa väckarklockan. I eftermiddags skulle jag spela fotboll med Rik och lite andra människor, men det dök inte upp någon. Kanske berodde på att de spelat rugby tidigare, men inte vet jag. Vi två sparkade lite boll i alla fall, sen kom ett par polacker, en fransman och en libanesisk tjej som skulle spela volleyboll, så då hängde vi på. När jag senare skulle hem mötte jag Emma och Adi som var på väg ut på en löprunda, och eftersom det var så soligt och fint väder hängde jag på. Kanske har min kondition förbättrats lite? Jag hoppas på det i alla fall. Benen gör ont, jobbingskorna jag köpte var inte så bra. Jag önskar att jag hade en variant av mina inomhusskor i utomhusversion. Nu måste jag dock iväg, ska träffa lite folk och åka till stan och titta på fotbollsmatch någonstans! Det är tydligen Lyon som spelar. Heja Kim Källström!

A bientôt!

Organic is orgasmic - spansk bildkavalkad

Vi flög till Barcelona med Ryanair och anlände således till Girona tio mil norrut. Tack och lov för detta, annars hade vi missat denna pärla till stad! Det underbara sommarvädret kan ha bidragit en del till vår lycka. (Hem flög vi dock Vueling, ett spanskt lågprisbolag som jag kan rekommendera varmt, inte bara för att de har sköna säten utan för att de flyger från centrala flygplatser. Från El Prat till Charles de Gaulle för 40 euro!)

På marknaden La Boqueria tillfredsställs alla sinnen. Här åt vi både jordgubbar och hallon. Som direktplockade från busken, fast i februari!


Vi såg en del av Gaudís verk, som den ständiga arbetsplatsen Sagrada Familia, Casa Batlló, Casa Milà, Casa Vicens och Park Güell, där vi för övrigt drack Carrefours sangria för 0,68 euro (för en liter) ur en plastflaska med nedstoppade apelsinbitar. Andra intressanta byggnader vi beskådat i Barcelona är Palau de la Música Catalana och Hospital de Sant Pau, som båda återfinns på UNESCO:s världsarvslista tillsammans med en handfull av Gaudís skapelser.

Del av taket på Casa Batlló.

Vi var en sväng i Valencia också, gissa om det var skönt att komma till en mindre stad full av apelsinträd och palmer! Det blev en liten andningspaus och vi gjorde egentligen inte så mycket. Tog det mest lugnt, shoppade, drack sangria, åt lunch på stranden i konkurrens med solbadande turister. (Jag antar att de är turister, eftersom spanjorerna gick iklädda vinterjackor och tyckte vi var konstiga som blottade vår bleka lekamen. Men snälla, det var över 20 grader...)

Tillbaka i Barcelona träffade vi på vårt hostel Rhys från Australien, som vi bland annat drack sangria med på en helskön bar med afrikanskt stuk i de gamla kvarteren nära La Rambla.

Gissa vad de säljer! (Inget jag behöver i alla fall.)