Imorgon bitti bär det av! Den långa resan österut. Äntligen! Packningen är färdig och jag har köpt ett nytt handbagage. En stilig weekendbag från Wedins. Kinaröd sa försäljaren. Japanröd hävdar jag.
Jag ska äta så mycket sushi.
Jag gick nyss igenom min notpärm för att se om jag kunde hitta ett par svenska låtar att ta med till Japan. Samtidigt lyssnade jag på Kultirations skiva Döden föder. Som av en händelse passade låten jag sjöng på, Den blomstertid nu kommer, perfekt till Ett steg utanför, som spelades just då. Det tyckte jag var lite häftigt.
Jag vet inte vilken iPod jag ska ta med mig till Japan! Å ena sidan skulle den gamla 3g-iPoden vara bra, eftersom den kan lagra mycket mer musik. Den är dock ganska klumpig och har inte lika bra batteritid som andra generationens nano. What to do, what to do...
Efter en god Delirium Tremens på Vildandspuben begav Kristian och jag oss till Blekingska. Varför måste alltid volymen vara så outhärdligt hög? Det gör sig inte bra, särskilt inte i en sådan liten lokal. Det blir bara skränigt och irriterande. Jag pratar om konserten, eller konserterna. Först ut var Chris Bathgate och sedan spelade bandet Saturday looks good to me, där Chris spelar bas. Spelningarna var bra, men jag har svårt att uppskatta musik när den spelas alltför högt. (DJ-musiken var på en mycket mer behaglig nivå, tack och lov.)
Vad är det för vits med att ha så hög volym?
Eftersom jag är väldigt förtjust i efterrätter tänkte jag dela med mig av två favoriter som är lätta att göra och väldigt smarriga.
Till den första behövs:
- ett rivet äpple, förslagsvis Pink Lady, som är min personliga favoritsort, eller Jonagold
- honung
- pressad citron
- lite russin, till exempel Kung Markattas sultanas, de är finfina
Rör ihop honung och citron, ha i russinen och det rivna äpplet, sen är det färdigt!
Till den andra:
- en skivad banan
- turkisk yoghurt, kanske en deciliter eller så
- lite honung
- några hackade mandlar
Lägg bananen i en liten skål och häll på yoghurten. Ringla över honungen och strö mandeln på toppen. Klart!
Det är väldigt hög luftfuktighet idag. Mitt hår har nämligen blivigt rejält lockigt. Fortsätter det vara så här fuktigt behöver jag kanske inte klippa mig!
Imorgon spelar Kultiration på Mejeriet. Visst vill du också dit? Komsi komsi, följ med tant Elin som skrivit tenta tidigare under dagen!
Uppdatering: Konserten var sjukt bra, älskar när alla gungar! Dock trist att min favoritlåt inte spelades samt att ölen var mycket dyrare än jag mindes den.
Har länge funderat på att göra hummus, men av någon anledning har det inte blivit av. Förrän idag vill säga. Kanske mest på grund av att det brukar vara tahini (sesampasta) i, och det har jag aldrig hemma. Idag bestämde jag mig dock för att göra hummus med egen tahini i. Hur enkelt som helst tack vare matberedaren! Först mixade jag lite sesamfrön med olivolja, salt och peppar samt lite vatten, sedan hade jag i lite kikärtor, en pressad vitlöksklyfta, ordentligt med spiskummin, örtsalt, pressad citron och en klutt turkisk yoghurt på slutet för att få en krämig konsistens. Resultatet blev väldigt bra, och nu står den och gottar till sig i kylskåpet medan jag funderar på vad jag ska ha den till.
Läste nyss på Sydsvenskans nätupplaga att Hans-Uno Bengtsson, docent i teoretisk fysik vid Lunds universitet, är död. Jag har inte läst eller hört så mycket om hans arbete mer än att jag minns en fantastisk artikel som jag tror heter Fågelskit, som helt enkelt handlar om hur stor sannolikheten är att bli träffad av en sådan (genom att uppskatta antalet fåglar i Sverige, hur många gånger de skiter varje dygn, hur stor Sveriges yta är, hur stor yta huvudet och axlarna har samt hur länge man är ute varje dygn). Fysik har aldrig varit roligare! Läs om ni kommer över den.
Tidigare idag träffade jag fina vänner över en fika. Vill mest säga att jag är så lyckligt lottad som har så underbara vänner! Även om vi inte träffas lika ofta längre vet vi att vi har varandra, det finns någon att lita på, någon finns där för en när man behöver det. Det är så värdefullt. ♡
Över till något helt annat. I höstas var jag helt såld på de här frågorna man shufflar fram svar på iTunesbiblioteket. Nu verkar det som om jag har fåt ett återfall. Lagom till det ska tentapluggas och skrivas specialarbeten. Lagom till slutruschen. (Jag verkar inte vara så bra på det här med timing.) Here it goes:
1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn't make sense.
1. Will it be ok?
The cactus where your heart should be – The Magnetic Fields (oh, please…)
2. How are you feeling today?
When I wake up tomorrow – The Perishers (är förvisso ganska trött...)
3. How do your friends see you?
Best friend on the payroll – Morrissey (jag lovar, den kom upp!)
4. Will you get married?
Birds in your garden – Pulp (lovebirds?)
5. What is your best friend's theme song?
Better be – Anna Ternheim (någon som kan bekräfta?)
6. What is the story of your life?
The death of Ferdinand de Saussure – The Magnetic Fields (döden döden)
7. What was high school like?
Never enough – The Cure (haha!)
8. How can you get ahead in life?
Until – Stina Nordenstam (until… vad?)
9. What is the best thing about your friends?
She’s having baby – The Knife (vem?)
10. What is today going to be like?
Varshavianka – Red Star Army Chorus (?)
11. What is in store for this weekend?
Live bed show – Pulp (oh la la!)
12. What song describes you?
Landets krona – Svenska Akademien (HAHA)
13. How is your life going?
Burning farm/焼畑農業のうた – Shonen Knife (it's going down eller?)
14. What song will they play at your funeral?
People get real – Silverbullit (haha, komiskt!)
15. How does the world see you?
I can’t win – The Strokes (betyder det att folk ser mig som en loser?)
16. Will you have a happy life?
Young folks – Peter, Bjorn and John (lycklig medan jag är ung eller?)
17. What do your friends really think of you?
Underwear – Pulp (HAHA)
18. Do people secretly lust after you?
Higher grounds – Cats on fire (ja? nej?)
19. How can I make myself happy?
Don’t be ashamed of your age – Jerry Lee Lewis (är det bara det som krävs, så sure, I'll go for it!)
20. What should you do with your life?
Love is all (shine your light on me) – Roxette (YES! Jag bara väntade på en Roxette-låt, they say it all!)
21. Will you ever have children?
Sweet Adeline – Elliott Smith (jag gissar att det betyder ja)
Jag måste göra om det. Fick upp en ljudfil från Dorian Grays porträtt som svar på en av frågorna (den vägrade sortera in sig under rubriken ljudböcker så den hamnade i musikmappen, that's why), så jag hoppade över den. Jag ser dock inte det som fusk, men det blir ändå fel. Undrar förresten hur stor sannolikheten är att få två Pulp-låtar. Jag har bara två skivor av dem. The Magnetic Fields har jag massor av, så det tycker jag är mer begripligt. Kanske borde öva på att räkna lite sannolikheter innan jag börjar kursen kvantitativa metoder i höst, så att jag kommer i lite bättre matematikform efter en termins språkstudier.
I det vita huset högst upp bor Sir Elton John.
Om tio dagar åker jag till Japan. Med tanke på hur mycket som ska hinnas med innan dess är det väldigt kort tid. Ändå sitter jag bara här och fjällar. För övrigt har jag blivit överlistad av en fotoram och försöker trolla fram en middag. Brukar bli insnöad på vissa sorters mat. Bulgursallad, zucchinipesto, chililax... Visst, det är gott, men jag behöver förändring! Tips mottages tacksamt. Glömde ta med kirskål hemifrån, annars kunde jag gjort en ogräspaj. Suck!
(Utsikt över Nice från La Colline du Château.)
Det känns lite märkligt att vara hemma. Inte direkt vemodigt, men vem skulle inte sakna 28 graders värme och en vattentemperatur på 17, palmer och vidsträckta stränder. Här är det bara blåsigt och kallt.
Natten var lång. Vårt plan gick klockan sex på morgonen, så vi stannade på flygplatsen över natten. Det var nice. Vi hade köpt med oss ost, vin, kex, baguetter, vindruvor, jordgubbar och hallon, så vi satt och hade lite fest. Elin hade med sig högtalare man kunde stoppa iPoden i. Mycket smidigt, och förvånansvärt bra ljud dessutom. Blev lite strökvartars vila här och där. Armstöden mellan stolarna borde gå att fälla ner så att man skulle slippa ligga som en Tetris-kloss. Nåja, hem kom jag i alla fall, och nu har jag ätit en ordentlig frukost med fil och müsli. Som jag har längtat. Croissant och pain au chocolat är inte my kind of breakfast. (Fibrer, någon?)
(St Paul de Vence)
Så, vad jag har sysselsatt mig med då? Well, förutom lektioner varje dag, tenta i form av en muntlig analys av boken "Les choses" av Georges Perec och besök på handelskammaren och en tidning så har jag varit i St Paul de Vence, där vi bland annat var på Fondation Maeght, Antibes, Villefranche-sur-Mer (mysigare liten by får man leta efter!) och Monaco. Vräkiga båtar överallt. En som låg i hamnen i Nice var döpt till "One More Toy", vilket jag tyckte var ganska roligt och visade på lite självdistans.
(Villefranche-sur-Mer.)
Dagen efter vi kom till Nice var det ju andra omgången i presidentvalet, så efter middagen begav vi oss till socialisternas lokal, departementskontoret typ, eftersom en av assistenterna var projektledare för Ségolène Royals presidentvalskampanj i departementet Alpes-Maritimes. Där var helt fullproppat med folk, och många skrek och grät. Det var en del journalister där och rapporterade också, och dagen efter kunde man se mig i tidningen då de hade med en bild från PS valvaka. Galet! (Jag köpte såklart tidningen.) Annars blev det en ganska dyster stämning kan man väl säga. Lite slagsmål och sådär också, men det är tydligen normalt. Det som är intressant med Frankrike är att precis alla pratar politik. Nu var det ju diskussionsämnet nummer ett, men även när det inte är presidentval verkar de flesta öppet diskutera allt mellan himmel och jord. Inte mycket är tabu heller... (Separat minister för immigrationsfrågor och nationell identitet? Hur klingar inte det sistnämnda...)
Hittade en superfin stor Moulin Rouge-plansch på marknaden i Nice, förmodligen orginal, för den kostade 230 euro. Inte riktigt i min prisklass, men jag slog till på en liten filmaffisch istället.
Det blir lite hattigt, men jag har inte sovit mycket i natt. (Dock lyckades jag sova hela flygningen!)
Allt är i alla fall inte paradisiskt. Längs med strandpromenaden, och vid de stora gatorna i staden, står prostituerade uppradade för att tillfredsställa äckliga turisters behov. I Frankrike är det lagligt att köpa sex men olagligt att sälja, därför kör polisen runt och ger tjejerna som går på gatan böter medan sexköparna lugnt kan åka vidare utan några problem. Det är så att man spyr. "Lyckliga horor"? My ass.
En annan sak är killarna, eller ibland männen och gubbarna. Det spelar ingen roll var man går eller hur många man är, är man bara tjejer kommer det till synes harmlösa raggningsförsök (eller något annat, jag vet inte vad). "Can I kiss you?", "You are so beautiful!", "What's your name?", "Do you want to jump in?", "Where are you going?", "Can we join you?", "Do you speak french?" osv. Jag kommer aldrig vänja mig. Tycker ärligt talat att det är obehagligt. Särskilt när de springer efter en, kör runt och vänder med bilarna, tutar. Det räcker med att en kille går i gruppen så slipper man allt det där. Sjukt.
På det stora hela har det varit en riktigt bra resa. Trivs bra med klasskamraterna och det känns sorgligt att vi inte längre kommer vara en klass, eftersom det som återstår av franskan är en tenta och sen är det sommarlov. Om bara sommaren kunde komma till Sverige. (Annars får jag jaga fatt på den i Kyoto.)
Nästan färdig med packningen! (Det är en bedrift, jag lovar.) Mitt största problem nu är vilka väskor jag ska ta med mig. Borde förresten inte varit otrogen mot vaxet... Rakhyveln är verkligen inte min vän! Men nu behöver jag göra i ordning kikärts-/dinkelsalladen till picknicken! Don't want to be late, magen kurrar redan och jag har virat in vinglasen i en rödrutig kökshandduk som bär min farmors initialer.
Imorgon vid den här tiden är jag i Nice.
Efter en diskussion med en vän kom jag att tänka på en briljant artikel som jag läst i Cosmopolitan (februarinumret 2007). Den avhandlar blondiner, eller som Cosmo själv beskriver fenomenet: "hets mot hårgrupp". Tänkte citera faktarutan på sidan 74, den är helt klart bäst:
"BLONDINFAKTA
Är du äkta blondin? Då tror forskarna att du är frukten av en genetisk mutation.
Blondinerna dök plötsligt upp för sisådär 10 000 år sedan. Innan dess var alla människor mörkhåriga med bruna ögon. Den nya hårfärgen hade kanske inte väckt så mycket uppmärksamhet om det inte vore för den sena istidens karga klimat och en serie jaktolyckor, som gjorde att det var ont om både mat och män. De kvinnor som stod ut från mängden (som de ljushåriga) fick ett automatiskt försprång och kunde föra sina blonda gener vidare, säkert bittert hatade av en hel generation avundsjuka stenåldersbrunetter...
På senare år har det förekommit rapporter om att blondingenen skulle vara utrotningshotad. Utslagningen skulle i så fall vara de falska blondinernas fel, de som lockar med platinablont hår, men som sedan levererar brunettgener till sina barn. Fast andra forskare menar att det enda sättet för de blonda arvsanlagen att försvinna är om alla äkta blondiner bestämmer sig samtidigt för att aldrig skaffa några barn, vilket givetvis inte lär ske!"
Jag vet inte vad ni säger, men hysteriskt roligt, eller?
Nyss hemkommen från Friskis&Svettis och jag vill bara spela fotboll. Några killar spelar på gräsmattan här utanför men jag vågar inte fråga om jag får vara med. Men jag är till exempel redan uppvärmd! Jag borde fråga. Varför gör man (=jag) aldrig något sånt? Det borde jag.
Jag kanske skulle få vara med.
Jag vågar inte fråga.
Jag är en fegis.
Coolt! Det går att surfa på mitt trådlösa nätverk ute på gräset nedanför mitt hus, det trodde jag inte.
Låt nummer åtta var det perfekta soundtracket till min promenad tidigare, inte bara taktmässigt. (Gissa skivan och vinn gränslös ära.) Annars hade jag mest en önskan om att slänga mig ner på en vildvuxen äng och bara sjunka djupare ner bland höga blommor och ogräs. Och skrika. Men jag skulle förmodligen inte få ur mig ett enda knyst.
Annat som har hänt är att jag ikväll blivit galet förtjust i en låt. Den är fantastisk och jag avslöjar ingenting. Repeat i det närmaste oändliga.
Så stod jag där i hissen, en timme ungefär efter att jag landat på Kastrup, då Joel ringde. Fest hos mig. Om 2 minuter. Varför inte? (Jag hann med en raggardusch.) De japanska flickorna var väldigt förtjusta i den hemlagade kiwisorbeten med mousserande vin i martiniglas. Sötsliskigt och fint. Passade bra ihop med Mumin-klubborna jag köpte i tax free-shopen på Vantaa flygplats. Det hela var väldigt trevligt. (Skulle varit tråkigt att komma hem och sitta ensam här medan dunkadunka-ljudet från någon närliggande fest ekar mellan väggarna..) Nu har de i alla fall gått hem alla sju och jag sitter här, fullproppad med intryck från den finfina vistelsen med Emma i Stockholm och nu de senaste två dagarna i Helsinki.
First things first. Stockholm det vill säga. Tack vara det trevliga sällskapet i Emma blev detta till en alldeles fantastisk tredagarstripp! Storstadsshopping, stadsvandring, Waldersten-utställning, popkonserter och inte minst väldigt god mat kan väl sammanfatta dessa dagar. Jag införskaffade mig en skitsnygg väska från Tjallamalla (som kanske ingen annan har, vem vet!), en blå vattenkanne-anka från Inneboende som fått namnet Melker, en härlig bricka som jag fyndade på Stadsmissionen, ett par H&M-solglasögon à la Almost Famous och slutligen färska dadlar och stora chilenska russin från Hötorgshallen. Det som stod på min mentala shoppinglista innan jag åkte var sandaler, solglasögon och... hm... och... någonting annat som jag har glömt nu. Det var nog inte särskilt viktigt. Kanske var ett par lite finare skor, jag minns inte. Fick i alla fall med mig en av grejerna hem. Nu snabbt över till maten, en stor del av resan vill jag påstå. Vi åt fantastiska luncher och middagar, med pepprigt vin, fårost lagrad i 18 månader (som till vårt förtret var slut då vi gick för att köpa med oss en bit hem dagen efter!), hallon, jordgubbar, vindruvor, tomater, spenatbröd, chilitryffel, en fantastisk grönmögelost som jag glömt namnet på, fikonmarmelad, mozzarellasallad och jag vet inte vad! Underbart var det i alla fall att sitta på Medborgarplatsen och inmundiga dessa delikatesser (inte alla på en gång såklart...). Dagen då vi kom var det väldigt soligt och varmt! Nästan lite plågsamt att traska fram och tillbaka på shoppingstråken. Bättre blev det dag två. Efter en ljuvlig frukost (åh, hummusen, det kanske finns en gud trots allt!) på det mysiga caféet Blå Lotus nära lägenheten när solen precis börjat värma, ja vad ska man säga mer än att det var som en dröm? Detta följdes av massa shopping, men det visade sig att flera av butikerna inte öppnade förrän 11, 12 och även 13. Galet! Trodde att 10 var standard, men efter att ha sett en post-it på en av butiksdörrarna där det stod "öppnar ca 13:45" förstod vi att det kanske inte riktigt var så... Nåväl, det blev en fantastisk dag som avslutades med konsert på Debaser. (Eller konserter, för det var faktiskt två spelningar, men det var bara en intressant.) Glömde nämna The Honeydrips på torsdagen! Han var fantastisk. Lite kort konsert tyckte jag nog, 23 minuter. Vi hade ändå väntat ganska länge (och varit uppe sedan 5 den dagen och följdaktligen otroligt sömniga). Here comes the future som sista låt var dock fantastisk, men jag ville ha mer. Mer mer mer! Lördagen inleddes med en spaning efter det café som flytt. Eller rättare sagt efter ett café som öppnade tidigare än 12. (Både jag och Emma vaknade klockan sju varje morgon. Mycket spännande.) I alla fall, vi hittade till slut ett som såg schysst ut, och jisses vilka goda grillade baguetter (vi tog med mozzarella, soltorkad tomat och basilika)! Det var precis vad som behövdes för att komma igång, men jag tror jag föredrar café Edenborgs vegomacka (sjukt tjockt lager hummus, och galet god dessutom!). Funderade lite på om namnet "GI-macka" var ironiskt eller inte. Anyway, ytterst prisvärt måste jag säga. På lördagen sysselsatte vi oss för övrigt med en tur till Street Market på Hornstulls strand. Just det, jag köpte en ring också, på Street. Très chic. Mot kvällen bar det av hem. Tåget tog en liten sväng förbi Helsingborg istället för att köra direkt från Hässleholm till Lund, vilket resulterade i att vi kom hem cirka 45 minuter senare än beräknat. Hemma på Vildanden var jag en halvtimme innan midnatt, men efter att ha packat ur och sedan i igen var klockan närmare ett. Dagen därpå var det redan ljust då väckarklockan ringde klockan 6, men jag vet inte om allt ljus i världen skulle kunnat göra mig piggare. Flygningen till Helsinki gick dock smärtfritt. Jag sov mest. Väl framme på Vantaa flygplats kom morfar och Aini och hämtade mig. Jag är lite nervös över hur bussåkningen kommer att gå när jag anländer nästa gång. Då är jag ensam. Scary. (Är inte alls lika orolig inför japanresan, där kan jag i alla fall göra mig förstådd.) Det var två sköna dagar i Finland i alla fall! Har blivit bortskämd med god mat och dryck, runtvisad i huvudstaden, druckit cider i bastun samt blivit upplyst om hur saker och ting fungerar. Nu har jag dessutom två kilo finsk korv i kylen. Undrar hur många som orkar läsa så här långt utan styckeindelning. Haha. Nu börjar texten flyta ihop också. Ett tecken på att det börjar närma sig sängdags kanske? Kan inte nog understryka hur skönt det ska bli att sova i min egen säng i natt. Mitt mjuka varma täcke. Mina sköna kuddar. På lördag blir det Nice och innan dess hade jag tänkt att prova på att baka ett finskt bröd nu när jag fått tag på memmamalt. God natt och hyvää vappua!
