Dagen då vi hade introduktion till vårens språkstudier hände det. Det som var så absurt. En historia jag berättat flera gånger tidigare, men som tål att upprepas, bara för att det hela är så konstigt. Jag och vännerna E och M träffades på ett café i centrala Lund. Det är ett populärt fik, väldigt mysig inredning och bra läge, så det brukar vara svårt att hitta lediga platser. Så även denna gång, men vi upptäckte ett litet bord precis vid öppna spisen. Det stod lite skitigt porslin, några muggar och ett par fat, på bordet, men eftersom spisen var så nära tänkte jag att det säkert skulle gå bra att ställa porslinet på spiselkransen. När jag så gjort detta minns jag att jag tänkte att bara ingen går emot min fina uppradning av disk och välter ner grejerna. Nåväl, vi slog oss ner vid det lilla runda bordet och hade en väldigt trevlig fikastund utan missöden. När vi sedan skulle gå och jag skulle ta på mig min jacka så råkade jag svänga till med ärmen och välte, såklart, ner en av muggarna jag så prydligt ställt på spiselkransen. (Här trodde man att man klarat sig, men icke...) Krasch säger det när muggen möter golvklinkersen. Alla vände blickarna mot superklanten Elin (yes, that's me), men jag försökte spela lite cool och oberörd. (Det hela var dock väldigt pinsamt...) Jag gick i alla fall fram till tjejen vid disken och berättade att jag råkat välta ner en mugg på golvet och frågade samtidigt om det fanns någon sopkvast eller skyffel. Fick ett mummel till svar och hon verkade ropa på en arbetskamrat, som jag antog skulle komma med något att sopa upp spillrorna med. Det kom ingen, så jag försökte få kontakt med kassabiträdet igen, men utan framgång då stället var fullt med kunder. Där kunde jag ju inte stå hela dagen, så jag gick och skyfflade ihop skärvorna med fötterna till en fin hög och sedan lämnade vi caféet. Här kommer det absurda. När vi gått någon minut kände jag att jag hade någonting i bakfickan, men jag stoppar aldrig saker i bakfickorna. Jag kände efter, och till min och mina vänners förvåning fick jag upp en sked ur fickan. En tesked! I min bakficka! Hur hade den hamnat där? Hade jag lagt den där? Trillade den ner i bakfickan när jag välte ner muggen från spiselkransen? Är jag en lyckligt ovetande kleptoman? Var det någon på caféet som ville ge mig ett hemligt meddelande? Vännerna hävdade att jag själv stoppat på mig skeden, men varför skulle jag göra det? Nej, det här är och förblir ett mysterium. Det jag vet är att jag nu har en extra tesked i min besticklåda.
(Bilden är hittad här.)
