Dopgåvan

Min ungdoms favoritförfattare Maria Gripe har dött. 83 år gammal blev hon. Hon fick leva ett helt liv. Utan att gå för djupt in i den typen av diskussion kan jag bara konstatera att det får mig att tänka på mina nära och kära och hur djupt orättvist livet kan vara.

Jag minns år 1995 då jag gick i femman och vi skulle göra ett arbete i skolan. Vet inte om det var tvunget att det skulle handla om en författare eller om man fritt fick välja vilken person man ville. Jag bestämde mig i alla fall för att skriva om Marie Gripe. Det var första gången jag använde internet till ett skolarbete och jag vill minnas att pappa visade mig hur man skulle använda sökmotorn AltaVista, som jag tror var helt nykläckt vid tillfället. Det blev ett fint arbete, inplastat och allt. Jag var bra på sådant.

Den första kontakten jag fick med henne var då jag fick Tordyveln flyger i skymningen av min faster i dopgåva. Det dröjde såklart några år innan jag blev läskunnig, och ytterligare ett par innan jag verkligen läste boken och kunde få ut något av den, men sedan var jag fast. Skuggserien, Tre trappor upp med hiss, Agnes Cecilia - en sällsam historia, böckerna om Hugo och Josefin som lågstadielärarinnan hade högläsning ur, Elvis-böckerna, alla är de väldigt bra böcker som jag haft stor glädje av. Tordyveln är dock min absoluta favorit. Vet inte hur många gånger jag har läst den, men nog är det fler gånger än jag läst någon annan bok. Skulle vilja läsa om den, men samtidigt vet jag inte om jag vill riskera att förstöra min ensidigt positiva uppfattning om verket. Det är lite av ett dilemma.

Vila i frid, Maria Gripe.