Fyra nyanser av brunt

Till kvällsmat igår gjorde vi gröt, syster och jag. Det blev en del funderingar kring det här med att äta med ögonen. Blir det verkligen godare om det ser gott ut och maten har fin och olika färg? Vad jag kan konstatera är att dinkelgröten med kruskakli (brun), russinen (bruna), linfröna (bruna) och det rivna äpplet (brunt) inte direkt var någon fröjd för just synsinnet. Det var inget fel på smaken, särskilt inte om man blundade. Jag har hört att färgglad mat talar om för oss att den är nyttig, att den innehåller mer antioxidanter. Detta kanske inte kan appliceras direkt på gröt, men brunt känns väldigt näringsfattigt. Jag får associationer till Östtyskland, 70-talet och bruna bönor.