Øresund rundt
I början av veckan var vi iväg på en minisemester, C och jag. En biljett för att ta sig runt Öresund, giltig under två dagar. Vi började med Köpenhamn.
Det blev egentligen inte särskilt mycket turistande. Obligatoriska Nyhavn, teatern och allt det där. En cykeltur längs kusten förbi Amalienborg och vidare till Den lille havfrue.
Själva cykelturen är en historia i sig. Vi hade läst om den fantastiska investeringen Köpenhamns stad gjort i 1 300 gratis cyklar åt folket, mot en depositionsavgift på tjugo danska kronor som återfås när cykel åter låses fast. Utmärkt tänkte vi, då är det ju bara att leta reda på ett cykelställ där de där bycyklarna finns och trampa iväg mot äventyren! Lättare sagt än gjort. Enligt kartan skulle det finnas sådana ställ lite varstans i de centrala delarna av staden, men vi såg inte skymten av några. Det var först när vi till slut av en slump råkade hitta två cyklar stående vid ett sådant cykelställ vi förstod varför vi inte sett några tidigare. Själva ställen är nämligen ganska anonyma, endast en slags järnpinne med några kedjor för att låsa fast cyklarna i. Totalt såg vi kanske fem cyklar under vistelsen i Köpenhamn. Det får en att undra lite över var resten av cyklarna tagit vägen. Används de hela tiden? 1 300 stycken är å andra sidan inte så mycket i sammanhanget, med tanke på hur många som bor i staden samt de stora turistströmmarna som lockas dit, men nog hade jag föreställt mig att se dem i omlopp. Jag förstår inte att någon skulle vilja stjäla . För det första är de inte direkt bekväma. Styret är rakt och kort (vilket antagligen fick till följd att jag såg ut som en annan newbie, men det bjuder jag på!), och bromsarna lämnar mycket övrigt att önska. Dessutom får man böter på tusen danska kronor om man tar den utanför den allra innersta stadszonen. Jag menar, för tusen danska kan man köpa en bättre begagnad cykel som faktiskt går att cykla på! Okej att den kanske inte har schysst reklam för Søstrene Grene, men ändå.
Jag gillar idén med den typen av stadscyklar, men jag vet inte hur smart systemet i Köpenhamn är. I Rennes till exempel, som haft gratis cyklar i tio år, måste man först skaffa ett kort med ett chip där det lagras information. Eftersom man måste registrera kortet då man ska låna en cykel utgår jag ifrån att folk inte direkt snor cyklar hur som haver. Dessutom måste man betala en depositionsavgift då man fått sitt kort. Jag skulle såklart önska att det kunde fungera så som i Köpenhamn, att man inte behöver registrera sig eller skaffa några kort innan man använder cyklarna, men om man ens vill ha några cyklar att cykla på kanske det är den bästa lösningen. I Rennes fanns i alla fall cyklar vid depåerna. Jag vet dock inte hur det fungerar för turister. Man kan ju inte bara registrera sig hur som helst för att få tillgång till cyklarna, jag tror att man måste vara bosatt i staden (eller åtminstone i motsvarande kommunen). Komplicerat detta...
Nog om cyklar! Vi gjorde annat också, nämligen shopping! C hittade en fin tröja på Companys och jag shoppade uteslutande danskt. Förutom en tunika från Noa Noa hittade jag ett par Pilgrim-örhängen och ett par Ecco-skor. Synd att jag är i desperat behov av byxor...
Vårt hotell borde jag skriva något om. Eller rättare sagt deras frukostbuffé. Den var himmelsk! Yoghurt, fil, flingor, müsli, kokt ägg, en mängd olika bröd och pålägg, frukt, grönsaker och danska wienerbröd. Och kaffe, te och juice såklart. Lätt en anledning till att sova på hotell! I övrigt var det helt okej. Ett normalt trestjärnigt hotell precis vid stationen. Invändigt mycket bättre än fasaden. Rummet var fräscht, det enda som var lite jobbigt var att det inte gick att låsa dörren. Vi fick helt enkelt byta rum. Det kändes lite dumt, jag menar vi hade precis skitat ner det första rummet. Nåja, det var inte vårt fel att låset var kajko.
På andra dagens eftermiddag åkte vi till Louisiana. Förutom utställningen om muséer under 2000-talet var trädgården den stora behållningen. Vi drog omkring hur länge som helst och beundrade, inte bara skulpturerna, utan även utsikten. Ven. Sverige. Jag kom i alla fall att tänka på Fondation Maeght i Saint-Paul de Vence, där jag var förra året. Ett måste om man är i trakterna och inte helt ointresserad av modern konst.
Det är C som tar alla fina bilder. (Nästan.) Ibland får jag låna min kamera.
Vi tog en snabb tur i Helsingör innan det blev dags att ge sig tillbaka till Sverige, men allting var stängt. Det var lite som en spökstad. Jag undrade lite för mig själv var alla turister tagit vägen, om det bara var vi två? Vi var i alla fall de sista som släpptes ombord på färjan till Helsingborg. (Som sagt, snabb runda.) Det var första gången C åkt en så stor båt, han tog jättemånga bilder. En tur med Finlandsfärjan skulle nog kunna fylla hela kameran.
Det var det. Vi hann med ett långsamt Öresundståg till Lund och fullbordade så vår rundtur.
