A lack of color
Det är tomt på Beaulieu. Ingen Emma, ingen Rik. Jag försöker att inte tänka, men ibland känns det som att jag redan är hemma. Som att jag lämnat Rennes, slutat leva här liksom? Att jag i sinnet är borta. (Och det är förvisso sant, je suis folle.) Om en vecka är jag tillbaka, fysiskt. Jag längtar efter vad som väntar mig där hemma. och på onsdag kommer lillasyster. Det ser jag fram emot, jag ska försöka vara mer här. Väderleksprognosen ser lovande ut. För tillfället skall tilläggas, Bretagne är snabba ryck... Jag har lite planer på lut i alla fall! Det ska bli roligt att visa den här staden och regionen för min syster. Synd att inte resten av familjen kommer.
Snabbuppdatering om vad helgen haft att erbjuda:
Emma lämnade oss i fredags morse. Nu är det tomt i rum 110, ingen som öppnar när jag knackar på... I höst blir det definitivt en tur till Åbo! I lördags var jag på Mont St Michel med Rik och hans kompisar, som kvällen innan kommit körande för att hämta hem vår favoritbelgare. Det regnade hela dagen men var helt underbart ändå. Nu har jag sett detta kulturarv i både solsken och regn och det är svårt att avgöra när det är som vackrast. (Utan turister skulle jag gissa, men det lär man aldrig uppleva...) Igår picknickade jag med en handfull trevliga människor i den gigantiska parken. Det blev en lyckad heldag med inslag av libanesisk dans och små grodorna. Idag var jag annars på Alma och köpte tröjor samt en knallrosa resväska att stoppa dem i (och allt det andra jag har köpt som inte får plats i den andra resväskan). Tack Sterling för att man kan checka in två resväskor för en liten extra summa!