De senaste dagarna har varit väldigt oroliga, ja man skulle nästan kunna säga att det har varit upprorsstämning här i Tbilisi. Det finns dock ingen anledning till oro. Tack vare mycket sömn, Resorb och Panodil är läget nu stabiliserat. Boven i dramat?
Eller: 
Svårt att säga.
I dag var det äntligen dags för utflykt! Det bar av mot bergen via Georgian Military Highway, vissa passager väldigt nära Sydossetien, mot vår slutdestination Kazbegi, eller Stepantsminda som det egentligen heter numera. 1750 meter över havet var det några grader svalare än i Tbilisi, och på en utsiktsplats på vägen fick jag bittert ångra att jag inte tog långbyxor. När vi sedan klättrade upp mot Tsminda Sameba-kyrkan, som är de flesta turisters mål, fick jag upp ångan igen (och mer därtill).
Längs vägen stannade vi i Ananuri.
Vi tittade också på spännande forsar, en svart och en vit, vilket ser väldigt intressant ut där de går ihop.
Fina dekorationer vid utkiksplatsen.
Vi promenerade även på någon sorts mineral, som inte var hal trots att det rann vatten över den. Ur en bäck i närheten drack vi naturligt mineralvatten som påminde om Borjomi och liksom poppade i munnen. En mycket intressant smakupplevelse.
Här har vi kommit fram till byn där vår bergsbestigning började. Man ser vårt mål, kyrkan, uppe på berget.
Så här såg det ut ner mot byn.
Och gissa hur skönt det var när vi nådde toppen! Vi hade inte maximal tur med vädret, men det regnade i alla fall inte på oss.
Väl uppe gick vi in i kyrkan. Jag hade förberett mig genom att köpa en sjal att ha om håret, men tydligen är det ett krav att kvinnor även ska bära klänning, eller i alla fall kjol, för att få gå in i kyrkan. Vana som de verkar vara fanns det förkläde, men även sjalar, att låna. Kyrkan var liten och fin, och många män pussade ikonerna därinne.
Och så här såg det ut från toppen.
Bergen är magnifika, och tydligen är det väldigt populära vinterorter för skidåkning. Jag kan varmt rekommendera en utfärd till den delen av landet!
Gator avspärrade med bussar, pansarfordon lite här och var och vad som verkade vara landets samlade poliskårer kunde skönjas i centrala Tbilisi i dag. Det viftades med flaggor av alla de sorter och banderoller med budskap om politisk förändring kunde urskiljas i folkmassan. Alla bilar och bussar stod still utmed hela Chavchavadze fram till avspärrningarna där den övergår till att bli Rustaveli. I dag kom Biden till stan.
Själv förstod vi ingenting.*
Men vi hade bra utsikt över spektaklet. Bild nummer ett är nämligen tagen från det billiga caféet där vi intog kvällens middag, som också är detsamma där vi ätit våra 25-kronors khinkalimiddagar. I kväll stod det dock annat på menyn. Lamm i sås med greens, a.k.a. persilja, forell med friterad potatis och till det en rejäl korg med segt georgiskt bröd och två halvlitersflaskor vatten. Allt till det facila priset av 75 kronor.
En liten snabb bilduppdatering med mattema från ett hett Georgien, nyss hemkommen efter en wildberry mojito.
Tavla som hänger utanför en trevlig restaurang som heter Shemoikhede Genatsvale, men det är så svårt att uttala att vi helt enkelt kallar den "Tre män och en hund". Under förra veckans besök åt vi mtsvadi med stark tomatsås, bönröran lobio och georgiskt jättegott segt bröd. (Matbilden blev suddig. Får återkomma.)
Middagen för ett par dagar sedan bestod av khachapuri acharuli, båtformad brödpizza fylld med ost och toppad med ett rått ägg och smör - en riktig kaloriinjektion! Nej, jag orkade inte äta upp, men den var god. Man fick göra ett hål och röra runt inuti så att ägget koagulerade. Brödet bryter man av och doppar i röran. Den här typen av fyllda bröd finns alltså i många olika varianter, så jag ska försöka prova olika varje gång.
Dagens lunch: georgisk snabbmat köpt i en lucka i väggen för fem kronor - smakrik hamburgare med stark ketchup, en ny favorit för min del!
Nu är det sovdags. Nakhvamdis!
Georgiskt pain au raisin och grönt jasminte. I hörnet skymtar Elins croissant aux amandes.
Förra veckan var vi i vindistriktet Kakheti i östra Georgien. På två och en halv timmes avstånd från Tbilisi känner man att det är ett sådant ställe man bara måste åka tillbaka till, naturen var så otroligt vacker. Inte för att bilderna nedan gör området någon rättvisa, särskilt som bergen knappt syns alls, men det ger i alla fall en indikation på hur fint det här landet är.
Här i Tbilisi köper vi körsbär för 12,50 kronor kilot. Vi har nästan ätit upp hälften nu och riskerar att få tillbringa halva natten någon annanstans än i sängen... Men gott är det! Annars köper vi aprikoser, nektariner eller annat mumsigt för lika lite eller ännu mindre. Till middag åt vi lobiani, inbakad bönpizza. Det är som en seg, god pizzadeg med mosade bönor inuti, täckt med ett lock av pizzadeg - mycket gott! Dessutom billigt. Vi spenderar kanske motsvarande 50-100 kronor dagligen på mat, tillsammans. Inklusive dryck. Till lobianin i dag drack vi det georgiska mineralvattnet Borjomi, som första gången smakade som om man hade en sten i munnen. Nu har vi vant oss vid den speciella smaken, och det är nog sant att man måste smaka på nya saker minst tre gånger innan man egentligen vet om man tycker om det eller inte.
