Skumgummilimpa

Jag som inte tänkte skaffa en blogg. "Kärringen mot strömmen" - HAH! Inte jag inte. När jag låg i sängen och försökte sova kom jag att tänka på, förutom de gröna russinen, den goda lukten på väg till Friskis&Svettis. Jag tänkte att det vore en perfekt sak att blogga om. Undrar egentligen varför jag tänkte det... I vilket fall som helst, under de fem minuterna (1-2 minuter med cykel beroende på hur hårt trafikerad den stora vägen man måste korsa är) det tar att traska från mitt studentboende till F&S så kan man om vinden ligger på från rätt (eller fel?) håll känna en förförisk bröddoft. Det ligger nämligen ett stort bageri i närheten. Jisses alltså... Det luktar precis som "skumgummilimpa"! Den där ljusa limpan som till stor del består av luft, som jag utan undantag bara åt med smör när jag var yngre. Den limpan jag inte har ätit på så många år. Och varje gång jag går till träningen ska jag konfronteras med den lukten, livet är bannemig hårt! Egentligen vet jag inte vad det är som är så himla fantastiskt med den limpan, kanske är det bara nostalgi, men den lukten... Kanske är lukten det bästa med den limpan? Mitt favoritbröd är ju trots allt det hembakade med syndigt mycket fröer och lingon. Knappast skumgummi vill jag lova.

Det värsta med dunkuddar är när de där hårda grejerna letar sig ut genom örngottet och sticker en i kinden. Ska se om jag kan överlista dem ikväll.