Det som kallas tiden (och lite annat)

Ytterligare en vecka har passerat. Jag kan knappt tro att tiden går så fort! Hur ska jag hinna med? Det finns så många platser att besöka, så många människor att träffa. Den här veckan har jag hunnit med en del i alla fall. I tisdags kom Melina och hälsade på från Paris, ett besök som var mycket uppskattat! Vi var omkring i Rennes en del, och i fredags besökte vi den lilla mysiga staden Saint-Malo. Vår visit varade bara två timmar till följd av en liten miss då vi kollade upp busstiderna, men det var en mycket trevlig utflykt trots omständigheterna. Det bästa var nog att vi åkte ifrån ett regnruskigt Rennes och kom fram till solskenet vid havet. Och vattnet sen, det var så grönt! Inte konstigt att man använder benämningen Côte d'Émeraude.

Det är lite svårt att beskriva hur vackert det är i Saint-Malo, och inte blir det särskilt bra på foto heller, men här följer i alla fall några bilder:




Igår var vi på marknaden och åt galette till frukost. Som vanligt tog jag en galette med ägg och ost, jag vågar inte riktigt chansa på att de andra variationerna är lika goda. (Det verkar som att galette med korv är infödingarnas favorit för övrigt.) Galette rekommenderas starkt efter en utekväll, då den tillagas med rikliga mängder smör och kan fås med ost (och det är inte lite ost man får då). Det blev en dag i ätandets tecken, då vi till frukostefterrätt inmundigade en crêpe. Jag valde en med smör och socker, och det verkar som att jag har fått en ny favoritcrêpe! Då vi blivit trötta av allt promenerande på marknaden gick vi till en salon du thé, Thé au Fourneau, som är det som hittills mest liknar ett svenskt café skulle jag nog vilja säga. Själva tesalongen var snarare som ens eget vardagsrum, helt enkelt mysigt och hemtrevligt. Jag beställde ett grönt te med ingefära och citron, Gin Fizz, vilket visade sig vara ett riktigt vinnarte! Det serverades i en liten kanna som rymde åtminstone fyra koppar. Helt klart prisvärt för lite drygt tre euro. (Trodde först att man bara skulle få en kopp, men oj vad fel jag hade!) På ställets meny finns också diverse kakor och efterrätter, men även scones och liknande. De serverar dessutom lunch, måste prova den någon gång. I alla fall, på det stora hela var det kärlek vid första ögonkastet. Hit tänker jag ta alla som besöker mig i Rennes (så kom hit, ni kommer inte att ångra er!).

På kvällen blev det lite mer festligheter här på Beaulieu (och sedan nere på stan, men det var ganska otrevligt, särskilt då folk började kasta glasflaskor). Leo kom med några överraskningar! För det första hade han med sig en visp. Vi hade nämligen en svensk middag i torsdags, då vi tillagade köttbullar med kokt potatis, sås och lingonsylt (direktimporterad från Sverige, men vi har faktiskt hittat lingonsylt på Marché des Lices här i stan!), men såsen var lite problematisk att göra. Eftersom vi inte hade någon visp var det ganska svårt att få bort alla klumpar av smör och mjöl... Nåväl, till slut blev det en väldigt bra sås, då Hans kom på den briljanta idén att stoppa i en buljongtärning. Okej, nu hoppade jag visst lite i tiden märker jag. Det är lite svårt att hålla reda på saker och ting! I alla fall, Leos andra överraskning var ostron. Yes, ostron! Nu har jag provat! Inte bara provat, jag åt faktisk tre stycken. Jag tänkte att jag skulle tycka det var jätteäckligt, och visst var det lite konstigt med konsistensen när jag slurpat in det första ostronet i munnen, men då jag tuggat lite på det och smakerna kom fram tyckte jag det var riktigt gott. Det var mer som svamp, inte slemmigt. Här är en bild på mitt första ostron-offer:

Jag har en jättefin bild på Rik då han härmar ett ostron som håller på att bli uppätet, men jag vet inte om han godkänner att jag lägger upp den på min blogg.

Idag är jag mest trött. Vaknade lite innan tolv, helt utan sviter efter gårdagskvällen. Det var skönt att för en gångs skull sova ut och inte ställa väckarklockan. I eftermiddags skulle jag spela fotboll med Rik och lite andra människor, men det dök inte upp någon. Kanske berodde på att de spelat rugby tidigare, men inte vet jag. Vi två sparkade lite boll i alla fall, sen kom ett par polacker, en fransman och en libanesisk tjej som skulle spela volleyboll, så då hängde vi på. När jag senare skulle hem mötte jag Emma och Adi som var på väg ut på en löprunda, och eftersom det var så soligt och fint väder hängde jag på. Kanske har min kondition förbättrats lite? Jag hoppas på det i alla fall. Benen gör ont, jobbingskorna jag köpte var inte så bra. Jag önskar att jag hade en variant av mina inomhusskor i utomhusversion. Nu måste jag dock iväg, ska träffa lite folk och åka till stan och titta på fotbollsmatch någonstans! Det är tydligen Lyon som spelar. Heja Kim Källström!

A bientôt!