När allt tar slut

Nu är det bara tomt, tomt.

I förrgår tillbringade jag nämligen mina sista timmar tillsammans med Blomkvist och Salander. Snyft. Det är ett intressant fenomen, hur i alla fall jag i början läser och läser, fort, men när jag märker att jag närmar mig slutet så bromsar jag in. Vill inte att det ska ta slut. Vill njuta så länge det går. För Stieg Larssons trilogi är något av det bästa jag läst på länge. Det kanske inte säger så mycket i och för sig, med tanke på att mitt läsande av annat än forskningsartiklar i princip ligger på noll under större delen av terminerna. Just därför är det en sann lyx att känna att man kan läsa skönlitteratur flera timmar i sträck. Lyx. Som jag ska ägna mig åt nu. Och fylla tomheten efter Milleniumtrilogin med Khaled Hosseinis Flyga drake. Lyx.