torsdag 11 februari 2010

The neverending macaron story

Ni som känner mig vet att jag har varit på det här med macarons ett tag, med varierande framgång. Hemma i Sverige använde jag skållad mandel som jag körde i matberedaren, men dessa gjorde jag på färdigt mandelmjöl. Här finns det att tillgå i de flesta matvaruaffärer. Jag hittade en halvkilosförpackning på Carrefour, så jag har åtminstone så det räcker till ytterligare två omgångar. Bra om de inte blir som man önskar första gången...

De chokladmacarons jag gjorde i går sprack nämligen och vägrade bilda den karakteristiska foten. I dag däremot fick jag till nästintill perfekta små macarons. Lycka!

Min slutsats är att det alltså verkar vara nödvändigt att låta äggvitorna stå några timmar i rumstemperatur innan man börjar laborera med dem. Alternativet är att göra en italiensk maräng, men då måste man å andra sidan göra en sockerlag, vilket kan vara krångligt utan termometer.

Bilderna av de små söta blev inte bra med anledning av bristande solljus, så ni får hålla er till godo med nedanstående sorgliga försök att avbilda dem på ett rättvisande sätt!

Macaron av den lyckade varianten.

De misslyckade är inte tillräckligt fotogeniska, men blev goda ändå.

3 kommentarer:

Emma sa...

Vad fina de är! Mums! Jag måste snart ta och göra några själv också, det är alldeles för länge sen sist. Jag gjorde också på färdigt mandelmjöl, tyvärr finns det bara små påsar att köpas här i butikerna, men c'est la vie :)

SIS sa...

åh, dom ser jättegoda ut! hoppas att dom smakar lika bra som dom ser ut. när jag var hemma förra veckan så såg jag att det fortfarnade fanns kvar av den omgången du gjorde i julas/nyår. smakade en men den var lite seg :( kul att du börjat blogga igen! jag ska nog också starta mig en ny blogg, nu när jag har flyttat till rikemans-/kändiskvarteret. tihi. ha en trevlig helg <3

Elin sa...

Emma: Det är som hemma då, om det ens går att hitta, så är det små dyra påsar. Annars kan man ju mala mandlarna själv. Det blir förvisso lite jobb med skållning och så vidare, men sen kan man vara riktigt stolt över sitt hantverk!

Syster: Ja, starta en ny blogg! Eller fortsätt på den gamla, det funkar också, bara du bloggar. Intressant att höra hur du har det i den rika delen av stan.